Ledig dag

Idag hade jag min andra lediga eftermiddag sen jag kom hit. Förra gången var det för att prata med en förvirrad vän på skype. Det var inte planerat att jag skulle vara ledig idag, men imorse åkte min plockkompanjoner hem till Milano. Att plocka själv funkar inte, jag kan inte flytta nätet själv så det fick bli något annat. På förmiddagen hjälpte jag Giovanna att rengöra il punto vendita där de säljer sina ostar. Sen visade det sig helt plötsligt efter lunch att ena dottern skulle in till stan för att köpa vin. Så Giovanna bestämde att jag skulle följa med och passa på att gå en tur i centro storico eller Colle alta som de kallar det. Stan heter Colle di Val d'Elsa och den gamla stan liger högst upp på berget så då blir det Colle alta. i Basilicata hade de kallat det för Colle sopra, men det här är Toscana och då är det annorlunda.

Bilfärden dit var fruktansvärd. Tjejen körde som en galning, alla vägar är som sserpentiner med extra rosett och hela bilen luktade cigarettrök. Jag mådde bara illa. men det var ok när jag kom iväg från bilen och in i stan. Jättefin och mysig. Inte så stor, det tog två timmar att gå igenom i lugnt tempo med många stop, vilket var precis lagom för att sen bli upplockad i bilen för att åka hem igen. Jag hade tänkt ta bussen hem, men den gick en timme senare så jag trotsade vägarna och illamåendet. Det gick riktigt bra. Tamara (systern) hade köpt bläckfiskar till middag och 25 liter vin. Vilken middag det blev av det!

Nu är oliverna snart slut. Giovanni tror att där är ungefär 10 lådor kvar (jag tror en låda är ungefär 30 kg). Det är ingenting! Men eftersom mina plockkompisar är borta så kommer det ta lite längre tid än en dag som det hade gjort annars. Som tur är så kom det en ny wwoofare idag. Och han är 185 cm lång. En fantastisk egenskap när man plockar oliver! Han är dessutom trevlig vilket också är jättebra eftersom det blir en del prat mellan lådorna. Och söndag-tisdag är det marknad i Siena som jag ska med på, så det kommer att bli lite omväxling nu!

Podere Paugnano

Nu har jag varit i Radicondoli i tre dagar. Att ta sig hit var ett äventyr. Från Cancellara är det en 6 byten, varav tre olika bussar. Sienas busstation är inte att leka med och det faktum att bussen som stannar i byarna runt om heter Diretto Firenze och inte Rapido Firenze är och kommer att förbli ett av livets stora mysterier. På vägen lyckades busschafören dessutom slå sönder två rutor genom att köra för nära en något skrovlig mur. Det lät rejält kan jag lova. Alla tanterna började skrika, men chaffisen brydde sig inte. Den sista bussen stannade precis vid infarten, och som tur var var den andra wwoofaren med på bussen och han hade en ficklampa med sig. För mörkt var det! Efter det har det bara varit oliver.

De är ganska så organiserade på det här stället. Det innebär till exempel mat på (ganska) bestämda tider, stadig tillgång på ved och en bestämd person som gör en eld varje kväll. Dessutom extra element i rummet där jag bor (som var PÅ när jag kom) OCH jag har ett rum helt för mig själv OCH de har en diskmaskin. Det är knappt så jag tror på det själv än... Det är frukost 8 varje morgon. De frågade mig vad jag vanligtvis äter till frukost och sen dök det helt plötsligt upp ett paket cornflakes dagen efter och en ursäkt för att de inte var musli. Så jag äter cornflakes med longlive mjölk (som blivit värmd till kaffet) med frukt. De har slutat stirra nu, men jag får minst en kommentar om mina konstiga vanor varje morgon. Sen plockar vi oliver. Massor! Massor! Här finns 1200 träd, och vi plockar nog ungefär 45 stycken om dagen. Så vi har en bit kvar... Igår var de och pressade det vi redan plockat. Det blev 160 kg olja. Den är god. Riktigt god! Ur varje kilo oliver får de ut 15% av vikten i olja, sen kan ni räkna på hur många kilo det blir...

Dagen innan jag kom slaktade de en gris, så jag har nu sett bland annat njurar, lever, magbitar och hjärna passera på bordet eller diskbänkarna. Hjärnan har som tur är ännu inte nått matbordet. vet inte var den tog vägen... ikväll blir det blodpudding i efterrättsversion. grisblod, russin, kakao, nötter och socker, kokas långsamt tills det stelnar. Häll upp i fin glasskål. Ser ut nästan som chokladpudding. Osäker på om jag vågar smaka eller inte... men nyfikenheten kommer nog att vinna. Igår gjorde de prosciutto och korv också. De kommer inte att smakas på, de blir inte färdighängda förrän till jul. Detta har jag dock inte sett något av (utom det som kommit in i köket), jag ser bara oliver. Idag fick jag en halv rundtur och fick se fåren. De är jättefina och har massor med lam! Ett av dem kunde knappt stå upp än så liten var den. De har ca 300 får, vissa går ute, så när vi plockar oliverna så hör vi fåren och deras klockor och hundarna som skäller. Mys mys!

Tillbaka igen

Tillbaka från Puglia. Vi frös inte ihjäl, men på motorvägen på väg tillbaka va det bra nära. Som tur va hade Anton och Rony precis satt på tevatten när vi kom in. Vilken timing! Så jag och mina tår klarade oss. Simon bestämde sig för att han behövde ett par dagars extar marginal för att ta sig till London så vi kom tillbaka lite tidigare än planerat. Så det blev inget av med att åka längst ut på tippen, men jag har sett Lecce, Pietrapertosa och Matera. Inte dumt! Hela vägen ner utmed kusten vad full av olivträd. Hur många som helst! Fattade helt plötsligt vad det innebär att vara Italiens främsta olivoljeexporterande landskap! Det innebär en MASSA oliver.. Annars verkade de bara odla ett och annat fikonträd, någon kaki och lite apelsiner. Jag såg inget annat på hela vägen.

Lecce är jättefint. Ganska litet, inga turister (inte i november iaf) och mysigt. Vi gick runt i gamla stan i två dagar och spenderade en i de nyare delarna och på museo provinciale. De såg i det närmaste chockade ut när vi frågade om vi fick komma in och vad det kostade. Så för inga pengar kunde vi lärs oss dels om de neolitiska lämningarna från området runt Lecce (ständigt dessa neoliter!), om papirmache som de sysslat mycket med där och om alla greker och alla vaser de lämnat efter sig när de bodde där. Dessutom lite romerska statyer som låg slängda i ett hörn. De verkade ha lite för mycket av allt att ta hand om, men de var mycket vänliga.

På måndag åker jag norrut. Det kommer att bli olivplockning i Siena nästa. Finns uppenbarligen olivträd där med :) Förhoppningsvis har de ett bättre värmesystem i sitt hus, för det börjar bli jobbigt att frysa innomhus hela tiden. Det är oftast ganska skönt utomhus, speciellt när det är lite soligt, men det är alltid kallt inne.

Till det nya stället går det att komma med buss! Fram tills nu har jag alltid blivit upplockad på en större tågstation i närheten, men hit ska det gå att komma med buss, efter två byten efter Firenze. Det kan nog gå lite hur som att lyckas med det. Ska nog försöka ta mig dit i två etapper så jag har en hel dag på mig att lyckas med bussarna. Då kan jag dessutom ta de långsamma tågen vilket är betydligt billigare än de nya häftiga. Ska bli mys att åka tåg igen! Det gör liksom inget att italienska tåg aldrig är i tid eller rena, det är en del av charmen (vilken tur att jag inte bor här permanent, då hade jag nog inte tyckt det var så charmigt...)

sista dagarna

I övermorgon åker vi vidare. Det blir inget mer WWOOFande på ett tag, utan vi åker till Puglia istället. Simon åker hem om en och en halv vecka så det är inte lönt att åka till en annan gård innan dess. Så vi lämnar våra stora packningar här och tar en längre sväng på motorcykeln. Så slipper vi bråka med tåg och tider och sånt och kan bara åka dit vi vill. Så som det ser ut nu så blir det Matera, Lecce och sen tippen. Förhoppningsvis fryser vi inte ihjäl eller regnar bort.

Det har varit ett par ganska sega dagar här. Det händer inte så mycket, men man vet aldrig när vi kommer att behövas så vi kan inte riktigt göra något annat heller. Men lite ved och lite byta däck och lite hämta höbalar har det blivit. Kul att hämta höbalar får till stället där de är, som e ganska långt bort åker vi på det tomma släpet. Och på vägen tillbaka tre man i traktorn. Det blir ganska trångt :) På väg tillbaka skulle Emi dessutom ha kaffe på baren. Såklart så kom i Carabinieri förbi precis när vi parkerat våra 10 höbalar mitt i kurvan för att snabbdricka vårt kaffe, men de stannade inte. Tur det för uppenbarligen har traktorns försäkring förfallit också, då den är högst olaglig just nu...