Nu har jag varit i Radicondoli i tre dagar. Att ta sig hit var ett äventyr. Från Cancellara är det en 6 byten, varav tre olika bussar. Sienas busstation är inte att leka med och det faktum att bussen som stannar i byarna runt om heter Diretto Firenze och inte Rapido Firenze är och kommer att förbli ett av livets stora mysterier. På vägen lyckades busschafören dessutom slå sönder två rutor genom att köra för nära en något skrovlig mur. Det lät rejält kan jag lova. Alla tanterna började skrika, men chaffisen brydde sig inte. Den sista bussen stannade precis vid infarten, och som tur var var den andra wwoofaren med på bussen och han hade en ficklampa med sig. För mörkt var det! Efter det har det bara varit oliver.
De är ganska så organiserade på det här stället. Det innebär till exempel mat på (ganska) bestämda tider, stadig tillgång på ved och en bestämd person som gör en eld varje kväll. Dessutom extra element i rummet där jag bor (som var PÅ när jag kom) OCH jag har ett rum helt för mig själv OCH de har en diskmaskin. Det är knappt så jag tror på det själv än... Det är frukost 8 varje morgon. De frågade mig vad jag vanligtvis äter till frukost och sen dök det helt plötsligt upp ett paket cornflakes dagen efter och en ursäkt för att de inte var musli. Så jag äter cornflakes med longlive mjölk (som blivit värmd till kaffet) med frukt. De har slutat stirra nu, men jag får minst en kommentar om mina konstiga vanor varje morgon. Sen plockar vi oliver. Massor! Massor! Här finns 1200 träd, och vi plockar nog ungefär 45 stycken om dagen. Så vi har en bit kvar... Igår var de och pressade det vi redan plockat. Det blev 160 kg olja. Den är god. Riktigt god! Ur varje kilo oliver får de ut 15% av vikten i olja, sen kan ni räkna på hur många kilo det blir...
Dagen innan jag kom slaktade de en gris, så jag har nu sett bland annat njurar, lever, magbitar och hjärna passera på bordet eller diskbänkarna. Hjärnan har som tur är ännu inte nått matbordet. vet inte var den tog vägen... ikväll blir det blodpudding i efterrättsversion. grisblod, russin, kakao, nötter och socker, kokas långsamt tills det stelnar. Häll upp i fin glasskål. Ser ut nästan som chokladpudding. Osäker på om jag vågar smaka eller inte... men nyfikenheten kommer nog att vinna. Igår gjorde de prosciutto och korv också. De kommer inte att smakas på, de blir inte färdighängda förrän till jul. Detta har jag dock inte sett något av (utom det som kommit in i köket), jag ser bara oliver. Idag fick jag en halv rundtur och fick se fåren. De är jättefina och har massor med lam! Ett av dem kunde knappt stå upp än så liten var den. De har ca 300 får, vissa går ute, så när vi plockar oliverna så hör vi fåren och deras klockor och hundarna som skäller. Mys mys!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar