Tillbaka igen

Tillbaka från Puglia. Vi frös inte ihjäl, men på motorvägen på väg tillbaka va det bra nära. Som tur va hade Anton och Rony precis satt på tevatten när vi kom in. Vilken timing! Så jag och mina tår klarade oss. Simon bestämde sig för att han behövde ett par dagars extar marginal för att ta sig till London så vi kom tillbaka lite tidigare än planerat. Så det blev inget av med att åka längst ut på tippen, men jag har sett Lecce, Pietrapertosa och Matera. Inte dumt! Hela vägen ner utmed kusten vad full av olivträd. Hur många som helst! Fattade helt plötsligt vad det innebär att vara Italiens främsta olivoljeexporterande landskap! Det innebär en MASSA oliver.. Annars verkade de bara odla ett och annat fikonträd, någon kaki och lite apelsiner. Jag såg inget annat på hela vägen.

Lecce är jättefint. Ganska litet, inga turister (inte i november iaf) och mysigt. Vi gick runt i gamla stan i två dagar och spenderade en i de nyare delarna och på museo provinciale. De såg i det närmaste chockade ut när vi frågade om vi fick komma in och vad det kostade. Så för inga pengar kunde vi lärs oss dels om de neolitiska lämningarna från området runt Lecce (ständigt dessa neoliter!), om papirmache som de sysslat mycket med där och om alla greker och alla vaser de lämnat efter sig när de bodde där. Dessutom lite romerska statyer som låg slängda i ett hörn. De verkade ha lite för mycket av allt att ta hand om, men de var mycket vänliga.

På måndag åker jag norrut. Det kommer att bli olivplockning i Siena nästa. Finns uppenbarligen olivträd där med :) Förhoppningsvis har de ett bättre värmesystem i sitt hus, för det börjar bli jobbigt att frysa innomhus hela tiden. Det är oftast ganska skönt utomhus, speciellt när det är lite soligt, men det är alltid kallt inne.

Till det nya stället går det att komma med buss! Fram tills nu har jag alltid blivit upplockad på en större tågstation i närheten, men hit ska det gå att komma med buss, efter två byten efter Firenze. Det kan nog gå lite hur som att lyckas med det. Ska nog försöka ta mig dit i två etapper så jag har en hel dag på mig att lyckas med bussarna. Då kan jag dessutom ta de långsamma tågen vilket är betydligt billigare än de nya häftiga. Ska bli mys att åka tåg igen! Det gör liksom inget att italienska tåg aldrig är i tid eller rena, det är en del av charmen (vilken tur att jag inte bor här permanent, då hade jag nog inte tyckt det var så charmigt...)