Lucy Cats

Idag är det lussekattsbakande som är huvudsysselsättningen. I alla fall för mig. Giovanna ska göra gnocchi och håller just nu på med en gigantisk gryta med vildsvinsbitar i. Tror den ska bli pastasås. Eller gnocchisås åtminstone. Har försökt förklara vad Lucia är för dem, men det är svårt... Det är svårt att förklara hur fint tända ljus är i mörkret för någon som inte upplevt mörkret. Här är träden fortfarande röda och gula och det blir inte sådär helgrått som Sverige kan bli.

Igår var det marknad i Monteriggione (http://www.monteriggioni.info/ för bilder). Denna gången var det jag och Giovanni som åkte. Han har en annan stil på sitt säljande än Giovanna. Hon är snäll och kunnig och mycket ödmjuk mot sina kunder, han är mer högljudd och skämtig. Vi hade jättekul. Han e nästan blind i mörker så jag fick slå in alla priser på vågen, dessutom är hans händer helt förstörda av för mycket jordbruk så jag slog även in all ost i papper. När han va och lämnade bilen på parkeringen och jag stod ensam i ståndet kom det såklart fram en snorkig italiensk dam som ville veta en massa om osten. Olyckligtvis så var jag just då på utsidan av ståndet för att kolla att det såg bra ut, så hon ställde sig på insidan. Hur förklarar man artigt för italienska madamer i pälskrage att de måste flytta på sig? Jag bestämde mig för att hon nog kunde stå kvar, det verkade lättast. Hon gillade osten i alla fall och bestämde sig för att köpa två stora bitar. Just då slutade vågen att fungera. Så klart fick jag inte igång den igen, bytte kablar, kollade alla kontakter osv osv. Så då blir det ingen ost mer snörper hon. De bestämmer sig för att ta en tur i den minimala byn och komma tillbaka senare. Just då dyker Giovanni upp. Det visar sig att strömmen gått och det inte alls är mitt fel att vågen inte funkade. Sen kommer tanten tillbaka, låter sig charmas av Giovannis perfekta italienska och välvalda artighetsfraser. Efter ett tag tittar hon på mig och frågar honom om jag är hans dotter. Underförstått att i så fall borde han skämmas lite över min klumpighet och vårdslösa språkbruk. När hon får veta att så inte är fallet så tittar hon strängt på mig och säger "aha, é excomunitaria!" (aha, hon är invandrare, dvs. en lägre stående varelse). Giovanni såg närmast chockad ut, nejnej, hon är från Sverige. Det var uppenbart inte bättre det, men som tur va så köpte hon sin ost och gick. Så nu vet jag exakt hur det är. Trodde aldrig jag skulle sluta skratta. Stackars tant!

Biljetten hem är nu införskaffad. Efter mycket funderade och vägande bestämde jag mig för att flyga hem med Ryna. Billigare och snabbare än tåg, men med en strikt gräns för hur mycket jag kan bära med mig. Som tur är så är hälften av mina kläder i ett skick bortom klädesplagg nu. De oförstörbara fjällrävenbyxorna jag ärvt av Jonas är i stor sett bara hål och lagningar och hälften av mina (redan få) tröjor har också sett bäst före datum. Så de får stanna här på förlängd semester och jag kan ta med mig en ostakant hem. Planet går från Milano till Göteborg den 19de och jag fortsätter till Skåne den 20de på eftermiddagen medels buss. Som sagt, trött på tåg. och fortfarande i chock efter att ha kollat vad en tågbiljett kostar i Sverige. Ungefär det dubbla jämfört med här. Snålräven sätter in.