Today

Slutar min resa med stil i Milanos snö. När jag var uppe på Duomens tak, tätt följd av diverse poliser och militärer pga av den senaste tidens statykastning och bombutplaceringar i stan, så började det snöa. Det har inte slutat än och jag är glad som en femåring.

Sista dagen i Italien. Jag ser redan fram emot att åka till Spanien över påsk. Mot nya äventyr!

Idag är första dagen på resten av mitt liv!

Sista kvällen

Idag är sista dagen på Podere Paugnano. Jag tänkte att jag skulle ha åkt redan i morse, men så fanns det inga riktigt bra hotellrum i Milano lediga alla tre nätterna och dessutom var vi ute på vift hela dagen i går så det blev att jag stannade en natt till. Igår åkte vi äntligen till Montepulciano för att köpa vin. Med oss på släpet hade vi 6 damejanger á 54 liter styck. I Montepulciano bor Giovannis syster och hennes man och de är medlemmar i la vecchia cantina. Alltså får de ett visst antal liter vin billigare varje år. Ett ganska stort antal. Så vi kunde utan problem tanka i 300 liter plus 4 kartonger med 6 flaskor i varje utan att det blev tomt på deras konto. Allt som allt gick det på precis under 300 euro. Men nu har de så det räcker över helgen. Vi köpte 25 liter för bara en vecka sen och de tog slut på nolltid. Det blir lätt så när 25 pers ska äta trerätters, och det kommer att vara fullt här till efter nyår.

På vägen hem skulle vi kolla på några getter som Giovanni funderar på att köpa. De vill gärna göra lite getost också, och lite blandost och då kan ett tiotal getter vara bra att ha. Dessutom hade gubben vi va hos en massa praktiska maskiner man kan behöva. mjölkkyl säljes för 2 euro litern. Den minsta var på 200 liter... Eller ett kylrum, eller tankar att ha som olivolja i, eller ekfat att ha sitt vin i. Dessutom hade han den längsta infartsväg jag någonsin sett (och jag kommer från den skånska landsbygden). Hela vägen trodde jag att minst en av våra damejanger skulle spricka. Men de klarade sig. Och jag slapp ha en get i knäet på vägen hem. Giovanni rynkade på näsan och sa att de såg gamla och skruttiga ut. Men han va sugen på ett antal olika hyllsystem och kylar. Vägen hem skulle ta lite mer än en timme. Vi skulle dessutom ta en genväg för att undvika den tunga trafiken på motorvägen och omvägen om Siena. Giovanni visste såklart precis hur vi skulle köra. Efter ett litet tag befann vi oss på en grusväg. Enda skyltarna vi såg var varning för rådjur. Sen körde vi på den i en timme. Såklart hade vi ingen karta, sånt är för mesar. När vi kom av vägen kunde vi forfarande se ljusen från Montepulciano bakom oss. Så vår en timme och lite väg hem tog lite mer än tre timmar. Men vackert var det! och skönt att slippa äldsta dotterns ständiga gnäll och bråk med föräldrarna.

idag har jag packat. eftersom jag snålflyger med Ryan så får jag bara ha 15 kg i bagaget och 10 kg handbagage. Svårt när man vill ha 5 liter olivolja med sig hem. Så det blir bara 3 liter. Men nu är den optimerad. Stora packningen väger 14,5 kg och den lilla är 5 cm för lång. Så om jag har otur så måste jag betala extra för att få med mig den hem. Hoppas de är italienskt flexibla i Milano! Giovanna erbjöd sig oroligt att betala de 35 euro det skulle kosta om de tar mig. Fick förklara att jag inte tänker betala eftersom jag just nu mest är sur på Ryan för att de är så snåla.

Blev avbruten i packandet av Giovanni som skulle skinna en spädgris som han köpt av ngn i morse (levandes) och sen slaktat. Kan vara det äckligaste jag gjort under hela min resa. Man lägger grisen i en enorm balja med kokande vatten och sen kan man skrapa/dra av skinnet och håren. Det började som svart-grå och blev vitskär. Sen brände Giovanni av de hår som vi inte lyckats få bort för hand med en gigantisk brännare. Sen kom stora kniven fram och med den lever, tarmar och allt annat som finns inuti en gris. Under hela operationen satt det 7 katter utanför den ena dörren och 5 bakom den andra. De fick de inälvor som man inte kan äta. Tarmar, mage, lite olika körtlar. Resten hänges upp på en slaktarkrok på väggen att invänta tillagning. Grisen, eller det som är kvar av den, hänger fortfarande i bakbenen i slaktarrummet. Och jag är oändligt glad över att jag plockade oliver när den stora grisen slaktades. Mådde ganska illa efter det. Speciellt när jag under lunchen (som var direkt efter skinnandet)tittar ner på mina händer (som jag, som enda person, tvättat innan vi satte oss) och inser att jag glömt tvätta under naglarna. Där satt ett halv grisskinn och ett par långa svarta hår. Efter det åt jag inte så mycket.

I dag har vi sålt 20 stycken lamm till slaktaren också. Italienare äter lamm till jul så just nu är efterfrågan stor. Och av outgrundlig anledning råkade jag befinna mig i stallet just när han kom, så jag fick äran att hjälpa till att fånga dem. De var redan utvalda och i en egen inhägnad, men de är duktiga på att springa och gör vad som helst för att hålla ihop med flocken. Springa in i väggar, dra ner stängsel, sparkas. Och de är lika mjuka som de ser ut. Jag kunde sträcka mig så långt som att bära dem till vågen, men inte upp på lastbilen. Där gick en gräns.

På det hela taget ska det bli skönt med lite helt blodfritt stadsliv ett tag. Det ska bli skönt att bo själv och bestämma över min egen tid. Att laga mat och städa när jag vill i utrymmen som innehåller mina prylar. TE! Öl! Vänner!! Men först två dagar i Milano! om vi inte snöar igen vill säga, det verkar finnas en risk för det.

Lucy Cats

Idag är det lussekattsbakande som är huvudsysselsättningen. I alla fall för mig. Giovanna ska göra gnocchi och håller just nu på med en gigantisk gryta med vildsvinsbitar i. Tror den ska bli pastasås. Eller gnocchisås åtminstone. Har försökt förklara vad Lucia är för dem, men det är svårt... Det är svårt att förklara hur fint tända ljus är i mörkret för någon som inte upplevt mörkret. Här är träden fortfarande röda och gula och det blir inte sådär helgrått som Sverige kan bli.

Igår var det marknad i Monteriggione (http://www.monteriggioni.info/ för bilder). Denna gången var det jag och Giovanni som åkte. Han har en annan stil på sitt säljande än Giovanna. Hon är snäll och kunnig och mycket ödmjuk mot sina kunder, han är mer högljudd och skämtig. Vi hade jättekul. Han e nästan blind i mörker så jag fick slå in alla priser på vågen, dessutom är hans händer helt förstörda av för mycket jordbruk så jag slog även in all ost i papper. När han va och lämnade bilen på parkeringen och jag stod ensam i ståndet kom det såklart fram en snorkig italiensk dam som ville veta en massa om osten. Olyckligtvis så var jag just då på utsidan av ståndet för att kolla att det såg bra ut, så hon ställde sig på insidan. Hur förklarar man artigt för italienska madamer i pälskrage att de måste flytta på sig? Jag bestämde mig för att hon nog kunde stå kvar, det verkade lättast. Hon gillade osten i alla fall och bestämde sig för att köpa två stora bitar. Just då slutade vågen att fungera. Så klart fick jag inte igång den igen, bytte kablar, kollade alla kontakter osv osv. Så då blir det ingen ost mer snörper hon. De bestämmer sig för att ta en tur i den minimala byn och komma tillbaka senare. Just då dyker Giovanni upp. Det visar sig att strömmen gått och det inte alls är mitt fel att vågen inte funkade. Sen kommer tanten tillbaka, låter sig charmas av Giovannis perfekta italienska och välvalda artighetsfraser. Efter ett tag tittar hon på mig och frågar honom om jag är hans dotter. Underförstått att i så fall borde han skämmas lite över min klumpighet och vårdslösa språkbruk. När hon får veta att så inte är fallet så tittar hon strängt på mig och säger "aha, é excomunitaria!" (aha, hon är invandrare, dvs. en lägre stående varelse). Giovanni såg närmast chockad ut, nejnej, hon är från Sverige. Det var uppenbart inte bättre det, men som tur va så köpte hon sin ost och gick. Så nu vet jag exakt hur det är. Trodde aldrig jag skulle sluta skratta. Stackars tant!

Biljetten hem är nu införskaffad. Efter mycket funderade och vägande bestämde jag mig för att flyga hem med Ryna. Billigare och snabbare än tåg, men med en strikt gräns för hur mycket jag kan bära med mig. Som tur är så är hälften av mina kläder i ett skick bortom klädesplagg nu. De oförstörbara fjällrävenbyxorna jag ärvt av Jonas är i stor sett bara hål och lagningar och hälften av mina (redan få) tröjor har också sett bäst före datum. Så de får stanna här på förlängd semester och jag kan ta med mig en ostakant hem. Planet går från Milano till Göteborg den 19de och jag fortsätter till Skåne den 20de på eftermiddagen medels buss. Som sagt, trött på tåg. och fortfarande i chock efter att ha kollat vad en tågbiljett kostar i Sverige. Ungefär det dubbla jämfört med här. Snålräven sätter in.

Mat+ gäster

Familjen har, förutom 300 får och lamm därtill, även en agriturismo. Det innebär i stort sett b'n'b, fast även med middag. Just nu har vi 13 gäster här. Vi är dessutom två wwoof och fem familjemedlemmar plus en vän till familjen som är här för att hjälpa till, allt som allt 21 pers vid bordet. Att laga middag till så många är ett ständigt stressmoment. Varje eftermiddag och kväll är ett krig. Middag på riktigt i Italien innebär först pasta, secondo med stor köttbit och sallad och grönsaker och dolce. Gärna ska det också vara något litet innan, typ en bruschetta. Klockan ett idag visste Giovanna inte riktigt vad det skulle bli till middag än. till och med jag, som är svårstressad, blir lite uppjagad av det. Till råga på allt kommer det några extra ifrån byn idag, ett par och deras fem vänner, så totalt vid middagsbordet blir vi 28.

Menyn ser ut som följer (om jag har förstått det hela rätt)
Bruschetta med vitlök och hemmalavad olivolja. Till de extra 7 även med svampstuvning, fast den åt vi andra igår så det blir bara till dem för det ör inte ok att äta samma sak två gånger.
Primo: hemmagjord pasta, kallad bucatini (degen finns men pastan är ännu ej gjord) med sås på vildand. Andrew plockade tre änder idag på förmiddagen, jag stod över det jobbet...
Secondo: Maialetto. Innebär spädgris, men den har jag ännu inte sett till så jag är inte helt säker på det... till den blir det Hasselbackspotatis (de har en svensk kompis som lärt dem) Självklart även sallad. Igår var det egenhändigt uppfött lamm (Andrew fick äran med kniven) och friterade kronärtskockshjärtan.
Sen som mellanrätt ost. Ekologisk fårost från gårdens får som vi gjort i dagarna med några olika syltsorter.
Efterrätt: seadas, traditionell sardisk efterrätt som består av friterad trådig färskost som äts med antingen citron och socker eller honung.

Till allt detta bröd och massor med vin och antagligen en grappa efteråt, det är bra för matsmältningen.

Och hela detta, inklusive tallriksbyten och dubbla glas och trevlighet mot gästerna roddas av Giovanna. Inte konstigt att hon är stressad. Vi hjälper till med tallrikar och fat som ska in och ut, fylla på vattenkaraffer och köra tusen diskmaskiner. Kvällen igår slutade vid två på natten, då var allt diskat och hela köket städat och frukostbordet dukat. Det ni! Som tur var blev det sovmorgon sen till 9. Inte för Givanna, men hon är som tur är inte involverad i diskandet.

Det blir allt för denna gången, nu ska bucatini tillverkas.

the silence of the lamb

Egentligen skulle detta blivit en bloggpost om all ost vi har gjort idag och vad jag har lärt mig och sett in caseificio. Men sen blev jag disraherad..

Slakt pågår. Det kom förbi en kille idag vid lunch (helt oaviserat såklart) och frågade om han kunde få ett lamm levererat till kvällsmat. Eftersom de uppenbarligen måste svalna innan de går att äta så gick inte det, men han kommer att få det imorgon. Då har det svalnat och hängt till sig lite.

Såklart skulle min wwoof-kompanjon se det hela så jag lyckades inte komma undan. Giovanni tyckte bestämt att jag också skulle se det hela. Inte så mycket att säga något om.

Så vid åttatiden när någon kom ihåg att lammet var beställt gick vi ut i natten. Vi skulle göra ost också så efter att vi tagit ett lamm (ingen aning om hur de valde) och bundit ihop det i benen så hämtade vi mjölken i en bytta också. Alltihopa föjlde med till den andra hangaren (eller vad det nu kan kallas). Lammet in i slaktrummet hängandes i bakbenen på en krok och mjölken i en jättegryta för att värmas. Så medan lammet slaktades uppehöll jag mig med att hålla koll på tempen på mjölken. Tyckte det verkade säkrast. Dock studerade jag Andrews ansiktsuttryck under slakten som skiftade ganska så mycket under processens gång (det varade dessutom ganska länge, han va en seg en på att dö). Sen, efter att vi hällt löpe i mjölken, skinnade vi lammet och tog ut mage och tarmar och allt sånt. Massa blod. tur att rummet är helkaklat, gör det lättare att spola rent efteråt. Så nu hänger 11 kilo fd lamm och svalnar i uthuset.

Som tur var blev det ost och bröd och sallad till middag. Inte en köttbit så långt ögat nådde. Istället var det avsmakning av osten vi tillverkat idag och igår. Robiola (som inte var robiola eftersom saltet glömts först och därför hällts i efter löpen vilket gjorde att osten blev grynig istället för slät) och ricotta (som råkat bli för varm så den var inte tillräckligt luftig enligt Giovanni, jag tyckte den var fantastisk).

Imorgon marknad i Colle Val d'Elsa för att sälja vad vi producerat idag i ostväg samt lite gamla favoriter. Förhoppningsvis utan regn. Lammet blir upphämtat av killen som beställde det så det behöver vi inte oroa oss för som tur är :)

Ledig dag

Idag hade jag min andra lediga eftermiddag sen jag kom hit. Förra gången var det för att prata med en förvirrad vän på skype. Det var inte planerat att jag skulle vara ledig idag, men imorse åkte min plockkompanjoner hem till Milano. Att plocka själv funkar inte, jag kan inte flytta nätet själv så det fick bli något annat. På förmiddagen hjälpte jag Giovanna att rengöra il punto vendita där de säljer sina ostar. Sen visade det sig helt plötsligt efter lunch att ena dottern skulle in till stan för att köpa vin. Så Giovanna bestämde att jag skulle följa med och passa på att gå en tur i centro storico eller Colle alta som de kallar det. Stan heter Colle di Val d'Elsa och den gamla stan liger högst upp på berget så då blir det Colle alta. i Basilicata hade de kallat det för Colle sopra, men det här är Toscana och då är det annorlunda.

Bilfärden dit var fruktansvärd. Tjejen körde som en galning, alla vägar är som sserpentiner med extra rosett och hela bilen luktade cigarettrök. Jag mådde bara illa. men det var ok när jag kom iväg från bilen och in i stan. Jättefin och mysig. Inte så stor, det tog två timmar att gå igenom i lugnt tempo med många stop, vilket var precis lagom för att sen bli upplockad i bilen för att åka hem igen. Jag hade tänkt ta bussen hem, men den gick en timme senare så jag trotsade vägarna och illamåendet. Det gick riktigt bra. Tamara (systern) hade köpt bläckfiskar till middag och 25 liter vin. Vilken middag det blev av det!

Nu är oliverna snart slut. Giovanni tror att där är ungefär 10 lådor kvar (jag tror en låda är ungefär 30 kg). Det är ingenting! Men eftersom mina plockkompisar är borta så kommer det ta lite längre tid än en dag som det hade gjort annars. Som tur är så kom det en ny wwoofare idag. Och han är 185 cm lång. En fantastisk egenskap när man plockar oliver! Han är dessutom trevlig vilket också är jättebra eftersom det blir en del prat mellan lådorna. Och söndag-tisdag är det marknad i Siena som jag ska med på, så det kommer att bli lite omväxling nu!

Podere Paugnano

Nu har jag varit i Radicondoli i tre dagar. Att ta sig hit var ett äventyr. Från Cancellara är det en 6 byten, varav tre olika bussar. Sienas busstation är inte att leka med och det faktum att bussen som stannar i byarna runt om heter Diretto Firenze och inte Rapido Firenze är och kommer att förbli ett av livets stora mysterier. På vägen lyckades busschafören dessutom slå sönder två rutor genom att köra för nära en något skrovlig mur. Det lät rejält kan jag lova. Alla tanterna började skrika, men chaffisen brydde sig inte. Den sista bussen stannade precis vid infarten, och som tur var var den andra wwoofaren med på bussen och han hade en ficklampa med sig. För mörkt var det! Efter det har det bara varit oliver.

De är ganska så organiserade på det här stället. Det innebär till exempel mat på (ganska) bestämda tider, stadig tillgång på ved och en bestämd person som gör en eld varje kväll. Dessutom extra element i rummet där jag bor (som var PÅ när jag kom) OCH jag har ett rum helt för mig själv OCH de har en diskmaskin. Det är knappt så jag tror på det själv än... Det är frukost 8 varje morgon. De frågade mig vad jag vanligtvis äter till frukost och sen dök det helt plötsligt upp ett paket cornflakes dagen efter och en ursäkt för att de inte var musli. Så jag äter cornflakes med longlive mjölk (som blivit värmd till kaffet) med frukt. De har slutat stirra nu, men jag får minst en kommentar om mina konstiga vanor varje morgon. Sen plockar vi oliver. Massor! Massor! Här finns 1200 träd, och vi plockar nog ungefär 45 stycken om dagen. Så vi har en bit kvar... Igår var de och pressade det vi redan plockat. Det blev 160 kg olja. Den är god. Riktigt god! Ur varje kilo oliver får de ut 15% av vikten i olja, sen kan ni räkna på hur många kilo det blir...

Dagen innan jag kom slaktade de en gris, så jag har nu sett bland annat njurar, lever, magbitar och hjärna passera på bordet eller diskbänkarna. Hjärnan har som tur är ännu inte nått matbordet. vet inte var den tog vägen... ikväll blir det blodpudding i efterrättsversion. grisblod, russin, kakao, nötter och socker, kokas långsamt tills det stelnar. Häll upp i fin glasskål. Ser ut nästan som chokladpudding. Osäker på om jag vågar smaka eller inte... men nyfikenheten kommer nog att vinna. Igår gjorde de prosciutto och korv också. De kommer inte att smakas på, de blir inte färdighängda förrän till jul. Detta har jag dock inte sett något av (utom det som kommit in i köket), jag ser bara oliver. Idag fick jag en halv rundtur och fick se fåren. De är jättefina och har massor med lam! Ett av dem kunde knappt stå upp än så liten var den. De har ca 300 får, vissa går ute, så när vi plockar oliverna så hör vi fåren och deras klockor och hundarna som skäller. Mys mys!

Tillbaka igen

Tillbaka från Puglia. Vi frös inte ihjäl, men på motorvägen på väg tillbaka va det bra nära. Som tur va hade Anton och Rony precis satt på tevatten när vi kom in. Vilken timing! Så jag och mina tår klarade oss. Simon bestämde sig för att han behövde ett par dagars extar marginal för att ta sig till London så vi kom tillbaka lite tidigare än planerat. Så det blev inget av med att åka längst ut på tippen, men jag har sett Lecce, Pietrapertosa och Matera. Inte dumt! Hela vägen ner utmed kusten vad full av olivträd. Hur många som helst! Fattade helt plötsligt vad det innebär att vara Italiens främsta olivoljeexporterande landskap! Det innebär en MASSA oliver.. Annars verkade de bara odla ett och annat fikonträd, någon kaki och lite apelsiner. Jag såg inget annat på hela vägen.

Lecce är jättefint. Ganska litet, inga turister (inte i november iaf) och mysigt. Vi gick runt i gamla stan i två dagar och spenderade en i de nyare delarna och på museo provinciale. De såg i det närmaste chockade ut när vi frågade om vi fick komma in och vad det kostade. Så för inga pengar kunde vi lärs oss dels om de neolitiska lämningarna från området runt Lecce (ständigt dessa neoliter!), om papirmache som de sysslat mycket med där och om alla greker och alla vaser de lämnat efter sig när de bodde där. Dessutom lite romerska statyer som låg slängda i ett hörn. De verkade ha lite för mycket av allt att ta hand om, men de var mycket vänliga.

På måndag åker jag norrut. Det kommer att bli olivplockning i Siena nästa. Finns uppenbarligen olivträd där med :) Förhoppningsvis har de ett bättre värmesystem i sitt hus, för det börjar bli jobbigt att frysa innomhus hela tiden. Det är oftast ganska skönt utomhus, speciellt när det är lite soligt, men det är alltid kallt inne.

Till det nya stället går det att komma med buss! Fram tills nu har jag alltid blivit upplockad på en större tågstation i närheten, men hit ska det gå att komma med buss, efter två byten efter Firenze. Det kan nog gå lite hur som att lyckas med det. Ska nog försöka ta mig dit i två etapper så jag har en hel dag på mig att lyckas med bussarna. Då kan jag dessutom ta de långsamma tågen vilket är betydligt billigare än de nya häftiga. Ska bli mys att åka tåg igen! Det gör liksom inget att italienska tåg aldrig är i tid eller rena, det är en del av charmen (vilken tur att jag inte bor här permanent, då hade jag nog inte tyckt det var så charmigt...)

sista dagarna

I övermorgon åker vi vidare. Det blir inget mer WWOOFande på ett tag, utan vi åker till Puglia istället. Simon åker hem om en och en halv vecka så det är inte lönt att åka till en annan gård innan dess. Så vi lämnar våra stora packningar här och tar en längre sväng på motorcykeln. Så slipper vi bråka med tåg och tider och sånt och kan bara åka dit vi vill. Så som det ser ut nu så blir det Matera, Lecce och sen tippen. Förhoppningsvis fryser vi inte ihjäl eller regnar bort.

Det har varit ett par ganska sega dagar här. Det händer inte så mycket, men man vet aldrig när vi kommer att behövas så vi kan inte riktigt göra något annat heller. Men lite ved och lite byta däck och lite hämta höbalar har det blivit. Kul att hämta höbalar får till stället där de är, som e ganska långt bort åker vi på det tomma släpet. Och på vägen tillbaka tre man i traktorn. Det blir ganska trångt :) På väg tillbaka skulle Emi dessutom ha kaffe på baren. Såklart så kom i Carabinieri förbi precis när vi parkerat våra 10 höbalar mitt i kurvan för att snabbdricka vårt kaffe, men de stannade inte. Tur det för uppenbarligen har traktorns försäkring förfallit också, då den är högst olaglig just nu...

den perfekta italienska dagen

Idag på morgonen kom la nonna förbi för att visa oss hur man gör pasta. Helt otroligt att se hur mjöl, vatten och salt kan bli en silkeslen deg som sen förvandlas till tio olika sorters pasta, enbart med hjälp av ett bakbord och en kökskniv! Vi gjorde till och med spaghetti! Utan kavel, utan maskin. De var grymt goda också, vi åt upp dem till lunch :) Båda nonnorna tyckte vi var så duktiga och smarta. Men det var bara jag och den andra tjejen, Rony, som borde prova, killarna fick verkligen kämpa för att komma fram till bakbordet. men nu kommer jag att bli en bra husmor, nu kan jag ju göra pasta på riktigt! Sen ringde Emi från kostallet för att ett par kossor hade rymt så killarna fick sticka upp där i ilfart för att rädda honom (och kossorna).

Efter lunch skulle vi allihopa följa med Emi upp till stallet och agriturismon. Det var något som behövde flyttas. Vad som ska hända eller hur är inte alltid helt tydligt, men när vi kom dit så fattade vi att det behövde lyftas ca 1000 liter vindruvor. från en gigantospann genom en maskin som tog bort grenarna och mosade dem och som sen spottade ut dem i en annan gigantospann. 700 liter must blev det till slut. Imorgon ska alltihopa ner igen tror jag. Medan killarna städade efter det så gjorde jag och Rony ricotta. Så på en dag har det blivit pasta, vin och ost. Och så har vi matat alla korna och hästarna och hundarna. Så nu är det bara middag kvar! Ikväll: Minestrone, antingen med eller utan trippa, och sen okänd secondo, vin, ost och sallad till. Plus bröd som bagaren bakar med deras eget mjöl (som de maler själva i sin egen kvarn). Helt galet!

Fikon

Nu har jag äntligen hittat fikonträden! Igår åkte vi iväg på ett traktorsläp, såklart utan att vet avart vi skulle eller varför som sig brukar. Det visade sig att vi skulle plocka kastanjer och kolla om kakina va mogna. Men där fanns det även ett par fikonträd, med massor med mogna fikon! Såklart kom vi dit precis när det började bli mörkt, time management verkar inte så stort här. Så det blev inte så mycket plockat, lite valnötter, några äpplen, och ett fåtal fikon. Så jag och Simon bestämde att vi skulle gå tillbaka idag för att plocka kastanjerna. Det slutade med att vi mest åt fikon. Det fanns inte så många bra kastanjer, de flesta var för små, men det var kul att klättra i träden för att försöka nå dem. Fikonen var däremot gudomliga. Och hundarna som hade följt med oss ut insåg att fikonskal var det bästa de visste. En av dem började till och med leta upp fikon som låg på marken och åt dem rakt av.

Det är härligt höstruskigt nu. Alla kläder på för att inte frysa. Det verkar bara vara jag som är van vid sånt här väder, men det gör mig jätteglad! Luften är så frisk och så är det så skönt att komma in igen och känna hur fingrar och tår tinglar. Trodde aldrig jag skulle längta efter kyla, men så länge solen lyser lite och det inte regnar så! Dessutom kan man alltid gå och värna sig hos djuren. Här finns både mjölkkor och biffkor (inte för att jag ser nån skillnad på dem) och hästar. Och massa hundar och katter så klart. Nice nice!

Uppdate

Det har varit dåligt med nät de senaste veckan, så här kommer ett hopplock av bloggtexter jag skrivit men inte lyckats posta.
Nu är jag i Basilicata, i en liten by som heter Cancellara och WWOOFar igen.

Håll till godo!

När vi kom till Elba så hade vi nog en illusion om bussar och kommunala transportmedel. Det visade sig att det går två bussar om dagen. En i varje riktning. Så var det med det. Men man kan hyra motorcykelhjälmar här. Så jag har en extremt fulsnygg turkosblå hjälm nu. Vi har kollat in en stor del av öns stränder. Bara vi och de galna tyskarna som badar. Italienarna ligger mest på stranden och fixar den redan perfekta brännan. Men det är riktigt glest mellan folket, ingen rusning direkt... skönt. Gör det mycket roligare att åka motorcykel också. Vi kör mest på näsan och roliga skyltar. När det blir förvirrat, vilket det ganska lätt blir eftersom här inte finns något at orientera sig efter så kollar vi gps:en. Vi har svart varit runt hela ön nu, vi skulle ta sista biten idag, men det verkar som det ska bli regn så vi e lite tveksamma att ge oss ut. Det blir nog en lugn dag med fix istället. Jag behöver till exempel skicka ett mail till nästa gård så jag har nånstans att ta vägen efter att B har åkt till Modena nästa måndag.

Pengarna är snart slut igen. Eftersom kortet inte funkar så gör det livet lite mer spännande. Tur att det är lågsäsong. Vi bor i stort sett gratis... Campingen stänger i mitten av oktober. Nu är det bara vi och kanske tio till här. Ingen kö till duscharna i alla fall. Får se om jag lyckas ta mig hela vägen till Napoli med min sista 50lapp. Det borde gå... Annars vet jag nu hur man fixar nya pengar. Western Union. Dyrt, men effektivt! Simons visakort gick ut igår, så vi är i ungefär samma situation båda två. Inga dyra restaurangbesök här inte! Men vi har lärt oss hitta grymt bra på coop nu. En ost om dagen :) Mycket bättre än restaurang.

Rom Rom!
Jag var inte alls sugen på Rom. Vadå Vatikanstaten, jag har redan sett allt det, flera gånger dessutom. Men Rom verkade som en bra punkt mellan Napoli, som vi inte riktigt ville till och Elba. Dessutom ville Simon dit och eftersom det var hans födelsedag så fick han bestämma. Och tur var det, för det var jättekul att komma till Rom. Vi hade hittat en camping som låg perfekt, bara en liten bit söder om centrum på Trasteveresidan. Dessutom bara tre minuter från tågstationen! När vi kom dit visade det sig så klart att den inte fanns. Så det var bara att ta fram med Lonely Planet och börja ringa hotell. Så klart var alla billiga fulla, men vi fick ett rum på andra sidan stan för ett ok pris. En säng! Vilken lyx! Att ta sig dit var däremot inte så lyxigt. Energireserverna var i botten och väskan vägde 100 kilo. Som tur var var det hotellet bara tre kvarter bakom Termini, så jag kunde ta tåget dit ganska lätt. Och när jag sen var av med väskan var energin på topp igen!
Vi hittade en mysig kinarestaurang, börjar bli lite trötta på bara pasta och pizza nu. Och sen en tur ner förbi Coloseum innan vi stöp i säng.

Matera kan vara den konstigaste stad jag någonsin varit i. Det tog mig och P två dagar att förstå hur allt sitter ihop eftersom den ligger i två olika raviner och efter fyra dagar var vi fortfarande tvungna att stanna och glo på olika saker titt som tätt. Hela stan är utgrävd ur berget. Vissa grottor är bara grotta och andra är påbyggda framåt eller uppåt. Så vi har vandrat runt och tittat, både på hus och på människor. Italienare är roliga! Jag kan sitta en hel dag på piazzan och bara kolla på dem. Och det är helt ok, de glor ungefär lika mycket tillbaka. Det syns på 5 mil att vi är turister. Ingen som kommer härifrån är blond...

Elba

Solen skiner. Förmiddagen spenderade vi på stranden. Det var inte så varmt som jag trodde det skulle vara, men definitivt varmt tillräckligt för ett dopp. Lunch brann inne när vi insåg att det bara går två bussar om dagen. Men Simon har fixat en hjälm till mig så nu kan vi ta oss vart vi vill! Nu ska vi in till stan och köpa något att äta!

Firenze

Lyckades efter mycket magont och om och men ta mig från Morsasco. Wanessa var fantastisk, men bara när saker passade henne. hon var inte alls lika trevlig när det inte blev som hon ville eller hade planerat. Jag höll dock gåd min och log och log eftersom hon var nyckeln till mina pengar som skulle ta mig söderut. Jag har slarvat bort koden till mitt visakort och var tvungen att skicka pengar till henne via Western Union, så innan jag hade fått dem kunde jag inte säga något och efter var jag bara så tacksam över att jag hade dem så då kvittade allt annat. Kom med tåget halv elva på förmiddagen, med 8 minuters marginal och tog mig till Firenze.

Väl här var Sinom ingenstans och svarade inte i telefon så jag bestämde mig för att ta mig till campingen och sen fortsatta därifrån. Lyckades ta mig halvvägs, via duomen och ponte vecchio och sen ringde han. Tur det, för jag hade nog aldrig hittat dit själv utan en karta, vilket jag naturligtvis inte hade. Vilket jag inte ens gjorde med vägbeskrivning. Surt att inse att piazza Michelangelo inte alls ligger på toppen utan lite nedanför när jag väl klättrat upp till toppen med hela min packning. Dock fantastisk utsikt och matchopoäng.

Idag har vi trängts med de få turister som är ute mitt i veckan i september. Inte så många vilket är skönt. Duomen är like imponerande som jag minns den. Vi va uppe i klocktornet också, såklart. Utsikt! Sen gick vi in på närmsta snabbköp och köpte öl vilken sedan avnjöts på en piazza medans vi kollade på folk. Sjukt kul! Han har precis lika dålig humor som jag :)

Imorgon David och Uffizerna och sen åker vi till Elba för paus vid havet. Det e varmt nu igen, så det kommer nog bli bad. Gött gött gött! Känns riktigt skönt att inte vara på farmen mer, men jag ska försöka leta reda på ett nytt ställe nu dit jag kan åka efter att P+B+M varit här, för med den här takten på pengarull kan jag inte vara här till december. Tror dock att det kommer att bli ett max på två veckor på varje ställe efter det här.

Mot nya scener

I övermorgon lämnar jag Morsasco och beger mig söderut. Förhoppningsvis blir vädret bättre och motivationen högre. Just nu är allt ganska segt och oinspirerat. Det regnar fortfarande, inte hela tiden men såpass mycket att det är ett äventyr att försöka torka tvätt. Wanessa har helt tappat humöret och gömmer sig mest i deras lägenhet inne i byn. Eftersom hon är den främsta energi-och glädjespridaren här så har det påverkat mycket. Dessutom är Ian sjuk vilket gör att ingen får sova på nätterna. Totalen blir att det känns som svensk november, trots att det på nyheterna idag sades att vi hade lite över 20 grader mitt på dagen i hela norra Italien och det bara är september...

Så på onsdag tar jag tåget till Genova för att där byta till Firenze. Antagligen bli det 4 nätter där och sen vidare mot Sienna. Sen tar planen slut. Antingen så hittar jag en annan gård att vara på en vecka innan P+B+M kommer eller så ringlar jag mig neråt i maklig takt och använder upp mina pengar på hostels och mat. Det enda jag vet är att jag ska vara i eller runt Napoli den 4de då de kommer och att jag ev ska fira Simons födelsedag den 3e. I så fall ber jag om överseende den 4de för då kommer det att vara en typisk dag efter. Eftersom han kommer från Nya Zeeland så har han ungefär samma dryckesmönster som svenskar. Mycket och starkt. Ale har varit ganska imponerad av de mängder vi kan sätta i oss. Speciellt jag, som tjej borde uppenbarligen inte kunna dricka åtta öl på en kväll. Som tur var har jag inte bevisat för honom att det går, eftersom jag, den dagen vi faktiskt hade fest mådde kass och gick och la mig vid elva. Bummer!

Nu ska vi åka in till Morsasco, där Wanessa har lagat middag i lägenheten. Ska bli skönt med uppvärmda rum med både väggar och tak. Ibland är det så lite som gör mig glad!

Genova

Igår åkte jag och Simon till Genova. Ha sticker i morgon och ville gärna se stan innan han åker söderut och jag behövde desperat komma härifrån och se något annat ett tag. Så jag jobbade in min arbetsdag i förrgår. Vi gjorde bröd, det var färdigt kvart i två på natten. Tar tid med vedeldad ugn, speciellt om maten först ska göras där innan brödet kan åka in...

Genova var jättemysigt, jag kommer inte alls ihåg staden, men jag minns akvariet. Kösystemet har flyttat på sig, det går inte lägre längs med kajen, utan tvärs över. Och det såg inte lika nytt ut heller längre. Men det är nog 12 år sen jag var där sist.

Sen passade vi på att dricka öl och shoppa skor till Simon eftersom hans gamla blev uppätna av hunden. Dock hittade vi inga till mig. Jag vill ha ett par likadana som de jag redan har, men lite mindre slitna och en storlek större. Visa sig vara helt omöjligt. Sista tåget hem visade sig vara en buss, vilket var mysigt, men tog eviga tider. Tur att han har en motorcykel så Wanessa inte behövde komma och hämta oss på stationen. Vi var hemma vid två på natten

Jag börjar känna att det är dags att dra vidare. Stämningen här är inte så bra längre, vi är alla lite snoriga och trötta på regnet. Wanessa vet nog inte riktigt vad hon kan väta sig av sina WWOOFers eftersom vi är hennes första så det har blivit lite missförstånd om vad som är jobb och vad som krävs av oss. Idag var hon ex. besviken på att vi inte städat hos hönsen. Jag har visserligen sett att där börjar bli skitigt, men jag vet inte hur det ska städas, eller var det som städas ut ska ta vägen vilket gör det hela ganska komplicerat... al in al så är det dags att dra vidare. Jag tror det blir turistande ett par dagar, antagligen i Firenze, där har jag inte varit på mycket länge.

Fortsättning följer...

regn

Nu är det tredje eller fjärde dagen som det regnar. Inte hela tiden, men på kvällen och lite då och då. Det gäller att vara snabb så vi får in några grönsaker. För att plocka när der regnar går inte. Då blir man blöt. Men det börjar bli lite trist eftersom det blir så kallt. Vi har inget riktigt inne, utom där vi sover, köket är utomhus och även där vi äter är ute, om än under tak. Så när det regnar blir det kallt att sitta ute och vara ute hela tiden. Samtidigt finns det inga ytor att vara på om man inte vill vara ute.

Det kom en ny kille idag. han är italienare, så nu blir det mer italienska pratat, vilket är kul, men det känns lite trist för Simon och Carla som inte riktigt kan följa med i svängarna. Gunilla från Sverige åkte idag, så svenska kommer det inte bli nått mer på ett tag...

Jag har fått en hund också. De har tre jättefina hundar här. Pastore Maremmano heter de och kommer rån Toscana. Så på skämt sa jag häromdagen att jag ville ta med mig en hem. De blev jätteglada för de behöver bli av med den, det är den sista från en kull som föddes i våras och den är inte så uppskattad av de andra två längre. Jag är riktigt sugen, men jag har läst på nu och det är inte en hund jag skulle kunna ha på 30 kvadrat i Götet, den är helt enkelt för stor för det. Kanske tur det...

vendemmia

Idag började vinskörden. Vi trodde att det skulle pågå hela dagen, men det visade sig att druvorna måste vara jättetorra innan de skördas, annars möglar de innan de hunnit bli vin, så vi började inte förrän två på dan. Eller, vi skulle ha börjar två, men eftersom vi va nere i stan innan för att köpa handskar och lite annat smått o gott och inte va hemma för lunch förrän ett så va vi nog inte på väg före tre. Men men... först ner i dalen bakom huset och sen upp på nästa berg. Vi fick vars en stor plasthink, handskar och sekatör. Vatten och eventuell huvudboonad fick var och en ha med sig själv. Två man per rad så att vi klippte från var sitt håll och så kom il nonno och bytte våra hinkar när de va fulla. han har en traktor med larvfötter som nog skulle kunna köra upp på vilket berg som och ser ut som den kom ut från fabriken på 50-talet. Mycket praktisk. Klipp klipp klipp. Lite snack, kolla utsikt, dricka när vi kom förbi mitten där vi lagt vattenflaskorna. Långa rader och gassande sol i södersluttningen. Tungt jobb, men ganska mysigt.

Av druvorna blir det rödvin nere i den gemensamma cantinan. Det e ganska kraftigt i smaken och nästan lite bubbligt. Vi dricker ungefär en flaska om dagen, oftast utblandat i hemmixad juice. Det är Ali som är juicemästare och när han e på humör så blir den mixad med vodka, men oftast med vin. Om det är lunch och Wanessa säger till så kan det till och med hända att det bara blir juice, men det är sällan.

I förrgår kväll hade vi svensk afton. Den nya wwoofaren som kommit heter Gunilla och bor i Lysekil. Så hon lagade köttbullar med ungsrostade grönsaker och ostkaka. Swedish cheesecake. Den gjorde succé! Att hitta bittermandel var inte lätt, och just nu är oron stor att det inte ska finnas i australien. Det kommer nog bli en gemensam lagning snart så alla kan se hur det går till. Vi lagar den (precis som allt annat som lagas i ugn) i den vedeldade pizzaugnen som är den enda ugn som finns här. Lite knepigt när vi inte vet hur varm den är, men det gör det hela mer spännande och ger dessutom maten en trevlig smak av rök.

Nu ska jag sova så jag är pigg i morgon för ytterligare en dag bland vinrankorna. I morgon blir det ett tidigt förmiddagspass och sen ska vi åka o bada i Acqui, i termalbaden. precis vad man behöver efter en dag av kånkande i solen!

Cinque Terre

Bjuder på en inte så smickrande bil på mig i Medelhavet!

Igår var det söndag och vilodag. Wanessa har pratat hela förra veckan om att åka till Cinque Terre med oss. Det var sagt att vi skulle sätta oss i bilarna klockan 6 på morgonen så vi kunde vara framme vid 8. 7 kom vi iväg. På vägen dit körde vi först längs med bergsåsen och såg solen gå upp över Ovada och de andra byarna nedanför. Fantastiskt!

Vi bestämde oss för att ställa bilen i Levanto och ta båten till Rio Maggiore och sedan ta den i tur och ordning med tåg tillbaka. Det va jättemysigt att gå genom Levanto :) I Roi Maggiore började vi med en badtur på deras ministrand. Härligt, och precis sådär strömt som det är i Ligurien. Byarna ser ut som vanligt, vi var int ei Corniglia och Monterosso, utan bestämde oss för att sätta oss i Vernazza och dricka vin i stället. Tur att italienare verkar vara lika bra på att köra bil med vin i kroppen som utan. Så klart träffade vi också på den obligatoriska codan på vägen hem. Stod still i två timmar mellan Levanto och Genoa. På radion sa det att det va kö på i stort sett varenda motorväg i hela Italien. Inget kul att stå i kö i tunnlar utan ac. Antingen dö av värmeslag eller koloxidförgiftning. Precis innan Genoa var det dessutom en jättestor skogsbrand, den sträckte sig över tre dalar, precis bredvid vägen. Inte konstigt att det var kö... Vi va hemma vid midnatt. Det blev ingen middag den dagen, utan rakt i säng. Och trots att min säng mest kan liknas vid en förvuxen hängmatta så sov jag som en stock!

I dag när jag duschade så började hela badrummet lukta tomater. Gissa vad jag har gjort? Cuor di bue, de långa spetsiga, de inte fullt så långa och mer rundade, vanliga runda, små körsbärs (de absolut minsta, inte de näst minsta...) Sen paprikor, chilli (igen!!) och zucchini. Imorgon är den största markanden, så det behövs en hel del. Jag ska försöka se om jag kan komma med, det va kul sist! Massa italienska tanter som klämmer och känner och pekar." Signorina kan jag få några såna, kan du hjälpa mig med de här" osv. Upp 5 i så fall kanske inte så kul, men helt klart värt det!

Ikväll blir det pizza igen. Sist blev det 10 olika som vi alla delade på. Dessutom efterrättspizza. Det kanske skulle införas i Sverige?

Siesta

Nu har jag varit här en dag, Vi har plockat 5 sortsrs tomater och 4 sorters peperoncini igår och idag druvor (gröna och blå), massor med paprikor, mer tomater, persikor och bönor. Här finns allt! I flera olika sorter dessutom. Helt otroligt!

Vi är 4 wwoofers nu, jag, två tjejer från australien och en kille från nya zeeland. Han kom också igår, men de andra har varit här ett tag. Så det blir en härlig mix av språken. Jag och Wanessa är de enda som pratar både engelska och italienska, även om en av austarlienarna kan lite italienska. Så jag får översätta en del när Wanessa inte vet eller vill att något ska vara riktigt tydligt. Men det e ganska mycket specialord som jag inte har någon aning. Sekatör till exempel, vad heter det på italienska? Fast jag har lärt mig idag att barbabietola är rödbetor. Fattade först när Alessandro (Wanessas man) kan tillbaka med dem från fältet.

Nu är det siesta, lugnt och skönt. Vi har ätit en superlunch, komplett med vin gjort på gården och ost från byn. Klockan fem börjar vi igen, det ska bli bröd och pizza i den egna vedeldade ugnen. Och så ska vi plocka hasselnötter så vi kan göra en kaka också. Nu ska jag nog sova lite, det är ju trots allt siesta :)

Ävetyret har börjat!

Sitter nu på ett hotelrum i Alessandria. Det var inte riktigt planerat att det skulle bli så. Jag skulle ha vaknat på min gård i morse, redo att ge mig ut i salladslanden. Men tre minuters diff kan göra stor skillnad.
Jag kom till Milano och allt hade gått helt enligt planerna. Jag han tom en mini sightseeing i Basel. Men i Milano blrjade jag bli trött så istället för att dubbelkolla mitt spår och vara där 20 min inna tåget gick som jag gjort tidigare satt jag snackade med en tysk inne på stationen. när jag ska kolla var tåget går ifrån så finns det inte nånstans på tavlorna. Det visade sig att det gick från Stazione Porta Genoa och inte Centrale (där jag var). Så jag sprang genom tunnelbanan, och missar tåget med tre minuter. Nästa tåg var det som stannar bakom varje mjölkkartong. Trodde aldrig vi skulle komma fram... och när jag kommer fram så har naturligtvis det sista tåget till Acqui gått. Suck. Dessutom har min mobil dött. Men jag letar reda på en telefonautomat och de lovar att komma och hämta mig. En timme och en macka och senare har de fortfarande inte dykt upp. jag är jättetrött och börjar bli orolig, klockan e tio på kvällen. Var ska jag sova inatt? Hade visserligen hittat the mormon missionaries och de gav mig sitt telefonnummer om jag skuklle behöva hjälp när jag är i området, men att ringa dem och fråga om jag kunde slagga på deras soffa hade inte riktigt funkat... Till slut så ringer Wanessa och berättar att bilen gått sönder så de kan inte komma. Så det e baar att ge sig ut på hotelljakt. Det visade sig vara ganska svårt att hitta ett enda hotell. Efter en timmes promenad med min inte så lilla packning och efter att ha frågat massor med människor så hittar jag tillslut ett. Jag hade bestämt mig för ett tak på 60 euro, över dte så hade det nog blivit billigare att ta en taxi till gården. Rummet kosta 60, men jag fick det för 62 eftersom ac:n inte funka. Orkade inte bry mig. Satt i dushen i en halvtimme och bara njöt av att dusha och somnade sen framför idiotis italiensk tv. Underbart med en riktig säng!

Nu ska jag ta tåget om en timme och sen kommer jag förhoppningsvis att hamna rätt. Idag är det bak- och marmeladdag sa Wanessa igår. Låter alldeles lagom för min del!